Det första farvälet
Saturn SL1
Vi träffades en solig dag i slutet av september. Det var inte kärlek vid första ögonkastet, men jag kände på mig att något var på gång. Det gick ett par dagar innan vi hade vårt nästa möte. Då betalade jag hennes förra ägare och tog med mig henne hem. Till en början var vårt förhållande klockrent. Hon skötte sina uppgifter, precis som förväntat. Senare började hon gnälla om att allt inte stod rätt till. Jag såg till att få henne undersökt och insåg att det krävdes ett större ingrepp.
Några veckor senare var allt frid och fröjd igen. Dock var jag smått nervös att hon skulle börja krångla. Peppar, peppar, ta i trä, hon höll ut. Hon gav mig många minnen, såsom utflykt till Santa Monica, Malibu, många resor till IKEA i Burbank och Joshua Tree National Park.
Efter alla glada dagar tillsammans började jag inse att det här med distanförhållande skulle vara ohållbart i längden. Jag skulle ju ändå resa iväg på obestämd tid och hade dessutom någon där hemma som väntade på mig. Således fanns det inte mycket att göra genom att göra slut på förhållandet. Kort och gott annonserades min Saturn SL1 ut förra lördagen och nu i onsdags omplacerades hon till ett nytt hem.
Vad jag har lärt mig? Nästa gång jag köper bil ska jag bannemig undersöka den bättre. Växellådan var nog på väg att ryka redan när jag provkörde den. Det hade inte alls kostat mig lika mycket pengar att få den fixad när garantin fortfarande gällde. I övrigt har jag nog fått en bättre uppfattning om hur bilar fungerar (och inte ska).
Los Angeles är som sagt en stad uppbyggd kring bilar. Jag är glad att jag köpte en bil i så tidigt skede som jag gjorde. Att åka kommunalt tar ibland fem gånger så lång tid. Till Santa Monica med bil: 30 minuter. Till Santa Monica med kommunal transport: I bästa fall 2.5 timmar.
