Besök till mitten av kontinenten
Det har varit en flygintensiv termin det här. Först San Francisco, sen Vancouver och nu slutligen Chicago. Innan tentaperioden lyckades jag pricka in ett besök hos den gode kamraten, tillika ärofyllda Salabon Simon i Urbana-Champaign, IL.
Chicago
En kort dag i skolan under torsdagen följdes av bussfärd till LAX, där plan American Airlines 1642 skulle avgå. En flygresa med sömn och sträckläsning senare anlände jag i kalla (10°C) Chicago. Smidigt nog låg tunnelbanan i direkt anslutning till terminalen. Under färden till hostelet i Downtown fick jag tips av Simon att sätta mig på baren på 96:e våningen i Hancock Observatory. Sagt och gjort kostade jag på mig en taxi (dubbla busspriset, $5) till baren och inmundigade några drinkar medan jag kontemplerade och spanade in Chicagos… västra tror jag… sida.
Dagen efter var det full rulle med uppstigning i Willis Tower, promenad ut på en pir och allmänt trask i downtown. Det lämpade sig nästan inte att åka direkt till Simon från mitt flyg, då det skulle vara billigare att bo på hostel och ta tåg dagen efter. Den kulinariska läckerheten Deep Dish Pizza provades på och var till min förvåning precis som paj. Ingen smaksensation direkt.
Urbana-Champaign
Sen blev det då en tågfärd på två timmar till studentstaden Urbana-Champaign där Simon huserar. Universitetet är känt för att ligga i topp vad gäller kvaliteten på ingenjörsutbildningarna. Simon och Emily, Simons amerikanska flickvän, visade mig en massa institutionsbyggnader och andra hus med anor. Det var lite skillnad mot 50-åriga CSUN framstår som ett betongkomplex i jämförelse med U of Is tegelbyggnader med utsmyckningar. För den som är framme med anteckningsboken kanjag meddela att den kurslitteratur jag hade i Data Mining-kursen förra terminen var skriven av två professorer därifrån.
Studentstad är väl ingen riktig studentstad utan barer? Jag skulle uppskatta ration bar per invånare till 0.1. Gatorna i downtown var överbefolkade av pubbar och ställen att ta en öl på. Pricken över i:t var priserna på den jästa drycken öl. För en pint gav man $2-4 och en pitcher var som billigast för $5. Vi hann med att kolla in utbudet och häva öl tre kvällar (fre, lör, sön).
Måndagen innebar hemfärd. Tre timmar tåg till Chicago, fyra timmar flyg till LAX, en timme buss till Van Nuys och 20 minuter i Kyles bil. En heldag med andra ord.
Nu är det bara att bita i det sura äpplet och ta tag i de sista tre veckorna av terminen. Idag hade jag tänkt sätta igång, men unnade mig lite träning, matlagning och rekreation. Det kan behövas.




