Oväntad påskpresent
Egentligen är det flesta presenter man får ganska oväntade. I det här fallet var den ännu mer oväntat, eftersom att få något skickat till sig från hemlandet är synnerligen ovanligt.
Jag är ingen stor älskare av lösgodis. Visst händer det att man köper, men det är inget jag har cravings för. Desvärre hade ett visst sug satt in nu till påskhelgen. Det måste vara något genetiskt, att kroppen känner av sitt behov av ett påskägg. Därför kunde jag inte sluta fantisera om chokladägg, skumbjörnar, persikor och allt annat med kolhydrater snabbare än snabbast.
Det fanns tillfälle att be om lösgodis från Sverige iochmed Andreas och Annsofies besök hos mig. Då hade jag dock karaktär nog att hålla mig borta från det. Men sen tog det inte lång tid innan abstinensen tog fart. Ok, det var inga svettningar, darrningar eller grinit humör som yttrade sig. Istället fick Åsa i tid och otid höra hur gott det skulle vara med lösgodis och hur fasansfullt mycket jag saknade det.
Vad händer då en dag förra veckan när jag kommer hem? Jo, utanför dörren står ett röd-vitt paket med min adress. Handstilen ser något bekant ut och frimärkena misstänkt svenska. Jag frågar paketet vad det har för ärende till mig. Till svars slår det upp med armarna, gapar och visar sitt innehåll. Det är inte för inte som man har den bästa flickvännen.



