Tillbaka i staterna
Sådär, då var man anländ i staterna igen då. Jag kom hit i lördags kväll. På flygplatsen stod Mackan, Tobbe och Simon som plockade upp mig. Tobbe kom ett par timmar tidigare än mig från Sverige och Simon och Mackan hade rest runt på västkusten i tre veckor. Vi åkte hem till mig och åt på Acapulco, en mexikansk restaurant tvärs över gatan. Något glada i hatten gick vi tillbaka till mitt hus och hängde ett tag innan de drog till sitt hotell i Hollywood.
Dagen efter var min födelsedag och vi möttes på Universal Studios. Snälla som de var hade de köpt en Oscarstatyett för utmärkelsen “Best Friend”. Efter ett kort, improviserat, tacktal styrde vi kosan mot ingången och köpte biljetter. Dagen rullade på bra med rund- och åkturer, samt förevisning av specialeffekter från filmen Backdraft. Det var min tredje gång på nöjesparken, men jag hade lika kul som första gången. Oturligt nog var Jurrasic Park-riden avstängd den här gången.
Framåt kvällen drog vi oss därifrån, med riktning hotell och Hollywood. En snabb uppfräschning med tillhörande öl senare, var vi på väg ut i Hollywood. Längs Sunset Blvd hittade vi på en asiatisk restaurant där jag åt med Viktor och Christian. Middagen blev snabb, då de inte serverade öl. Maten var dock väldigt god. Vi traskade vidare längs boulevarden och efter en halvtimme kom vi in på en rock- och thairestaurant (ovanlig kombination) där Simon upptäckte att det satt en Stakka Bo-affisch på en vägg.
En öl senare dök Charles och Thomas upp. Välplanerande som de var hade de fått med sig en lista över bra barer. De föreslog att vi skulle gå till Whisky A Go Go. Det är en känd rockklubb där många stora artister har fått sina genombrott (räcker det att nämna the Doors och Alice Cooper?). Klubben var stor och hade sittplatser på två våningar. Samtliga hade utsikt över scenen, som låg i hörnet av det kubformade huset och var något upphöjd. Några olika band turades om att spela, varav det sista lät väldigt mycket som Portishead och Massive Attack.
När klubben stängde gick vi vidare till Rainbow Bar and Grill. Det är även den en rockbar där många stora artister brukar hänga. De största sångartisterna den kvällen var nog vi, då karaokebaren längst upp fick sig en omgång av sjönsjungande svenskar, tyskar och filippinos. När jag hade framfört The Polices låt Roxanne, kom två hårda rockare fram till mig och beklagade sig över att de var tvungna att berätta hur otroligt dåligt jag sjöng. Dock skulle jag snarare se det som en utmaning än ett hån. Nästa gång tyckte de jag kunde visa baren hur man skulle sjunga. Jag tror dock det kommer dröja väldigt länge innan min sångröst blir bra.
Jag slaggade på hotellrummet under natten. Vid tio tog vi avsked av varandra. De tre vännerna åkte till LAX, lämnade hyrbil och styrde kosan mot Chicago. Själv åkte jag kommunalt hem och förbannade ösregnet.
