Den bästa födelsedagspresenten
Jag hade planerat att fylla år på söndag. Då är jag ny-/återanländ i Los Angeles inför terminstarten är mitt födelsedagsfirande något flyttat till lite. Därför har Åsa under några dagar gett mig presenter här och där. Igår morse fick jag ett fint, egenhändigt, komponerat födelsedagskort (hon har precis fått upp ögonen för scrapbooking och talangen verkar finnas där). Kortet meddelade att vi två skulle på vin- och chokladprovning under kvällen.
Dagen spenderades i längdspåren i Hågadalen och Gottsundagipen, med några klasskompisar på en pastarestaurang (Rififi) och sen lite häng inför kvällen.
Framåt halv sju begav vi oss mot Saluhallen, där då kvällens aktivitet ägde rum. Vi kom till cykelställen utanför och där stod då Sjöström, Svampen, Annzi och Salle (tre klasskompisar och en flickvän). Något överraskad tänkte jag Råkar de också ha bokat in chokladprovning?, Står de bara här och hämtar cyklarna efter en runda på stan? innan ljuset gick upp Aha! Det är Åsa som har lurat hit dem. Hyfsat glatt överraskad traskade jag tillsammans med dem in, varpå Åsa går ut och hämtar Tobbe, Sunken och Jocke (Salakompisar).
Vi satte oss till ett bord, uppdukat med chokladfat och flera glas vin. Först ett tag fick vi sitta och frestas av chokladen innan Kristina från Vardein, kvällens värd, berättade om chokladframställning, från frukt till chokladkaka/-dryck. Sedan presenterades vi ett Amarone-vin. Denna typ är något bitter, då tydligen druvorna handplockas i klasar, lufttorkas och således blir väldigt koncentrerad i smaken när den framställs. Till den serverades två chokladsorter. Genast märkte man en stor skillnad mellan bitarna. Den ena hade en något sötare karaktär, vilket inte alls gick ihop med det bittra vinet. Istället var vi något enhälliga om att en lite starkare/bittrare choklad fick fram både vinets karaktär och likaså chokladens. Under två timmar jobbade vi genom oss ett gäng chokladsorter (max tio), tre vinsmaker (Amarone, portvin och Tokaji) och en stout. Slutsatsen var att sött passar bäst ihop med sött, bittert med bittert, och så vidare. En vanföreställning folk har är att en söt efterrätt ska serveras med ett bittert vin. Det är fel eftersom smakerna då neutraliserar varandra.
Något intressant var att stouten serverades med en chokladtryffel. Det var första gången Kristina hade serverat denna kombination och förmodligen även sista. Stoutens smak försvann när den kombinerades med tryffeln. Det var som att dricka Ramlösa eller, som Svampen tyckte, Coca-cola. Lustigt hur mycket två smaker kan påverka varandra.
Förmodligen något klokare gav vi oss därifrån efter ett par timmar, ut i januarikylan. Jag fick ett konfirmationskort och några cigarrer innan vi tog avsked av varandra.
