Den som inte törs förlora kan inte vinna
Idag på väg hem från campus såg jag en man på en underlig cykel en bit fram. Det var en ombyggd sparkcykel som hade tre hjul, elmotor och något höjd. Han åkte på den ståendes. Mannen såg hyfsat ingenjörsaktig ut (nörd), bar knä-, handleds- och armbågsskydd. Det var inte någon Markus Schenkenberg om man säger så. Snarare en person som förmodligen bodde hemma i sin mammas mobile home tills han blev utkastad för att hans skrivande på tangentbordet lät för högt när hon tittade på sina såpor. Han stannade till vid ett café, där en kvinna precis passerade. De verkade vara i samma ålder och kvinnan såg hyfsat nyfiken ut på “fordonet”.
Kvinnan: “Is that a bicycle, tricycle… or what do you call it?”
Man på cykeln: “Ehrm… Eh… *samlar mod under evighetslång tystnad* If you go to a date with me, I’ll let you call it whatever.”
Kvinnan (mycket rappt): “So I guess I’ll never now then”
Jag försökte kväva skrattet och gav honom A for effort. Det gjorde iallfall min dag.
