Då var man glasögonorm då
Jag kommer ihåg i lågstadiet när jag skulle på synundersökning. Jag och en klasskompis gick dit samtidigt och var båda lika övertygade om hur tufft det skulle vara med glasögon. Vi var ju klassens datornördar och således skulle det vara pricken över ‘i’ med glasögon. Till vår besvikelse hade vi fullgod syn och behövde inga. Men jag behövde inte vara så besviken…
Sedan ett halvår tillbaka har jag känt stickningar i ögonen och haft svårt att koncentrera mig vid läsning. Jag har alltid trott att det berott på min oerhörda ovilja att läsa kurslitteratur. Det finns två sätt att lära sig; skriftligt, Â eller auditivt. Jag har alltid varit en person som lärt mig genom att lyssna under föreläsningar. Mycket text gör att jag alltid svävar iväg och glömmer vad innehållet i kapitlet är.
För ett par veckor sedan gjorde jag slag i saken och beställde tid för synundersökning. Ortopisten kom fram till att jag hade en synnedsättning med +0.5 “Förmodligen dagens bästa syn”, var hans utlåtande innan han skrev ut ett recept till mig. Inget större defekt, men väl i nivå för att behöva glasögon. Ett par för läsning ordinerades och jag beställde dem hos optikern. Idag hämtade jag ut dem och resultatet kan ni se på bilden. De är som sagt bara läsglasögon, så jag slipper ha dem permanent.
Hur det känns? Mycket bättre, ögonen är inte alls lika ansträngda. Jag känner direkt skillnad när jag lyfter på glasögonen och läser samma text. Det ska bli spännande att läsa kurslitteratur och se om jag kan koncentrera mig bättre nu.
För övrigt kan man tycka att bilden är underexponerad och att jag faktiskt borde kunna tagit en bättre med tanke på att jag går en fotokurs. Saken är den att jag monterade kameran på ett stativ och satt i jägarställning för att nå rätt höjd 
Nuff said?
